Därför kandiderar jag till programkommissionen


Häromveckan fick jag reda på att Cecilia Mattsson i Vänsterpartiet Landskrona tänkte nominera mig till programkommissionen. Nu har jag efter moget övervägande kommit fram till att jag ställer upp som kandidat till programkommissionen. Vem är jag, vad står jag för, och vad vill jag göra om jag blir vald till programkommissionen?

Jag heter Erik Andersson och är uppvuxen i en av Stockholms södra förorter. Är på väg mot en examen baserad på arkivvetenskap, historia och idéhistoria. Jag har, liksom så gott som alla i min generation, haft diverse tillfälliga och otrygga jobb. Föddes 1983 och har därmed väldigt luddiga upplevelser av östblockets fall. Har desto skarpare minnen av vad 90-talskrisen innebar för storstädernas förorter. Den upplevelsen gjorde att jag trots en uppväxt i socialdemokratin inte kunde svälja att argumentera för en röst på de som genomförde dessa hårda försämringar.

För snart tio år sedan tog jag beslutet att bli aktiv i Ung Vänster, och fastnade direkt för den brinnande kampviljan, uppkäftigheten och hur man växte genom att kämpa tillsammans. Min främsta identitet är fortfarande med det förbund som jag har formats i och kämpat med. Under mina år i Ung Vänster hade jag diverse olika förtroendeuppdrag. Bl.a. har jag varit klubbordförande, suttit i Ung Vänster Storstockholms DS och AU, samt fungerat som redaktör för distriktets interntidning. Under de senaste åren har jag också tidvis varit aktiv i Vänsterns Studentförbund och jag var en av samordnarna  av solidaritetskampanjen Lagenaarbetarnas Vänner.

Sedan hösten 2008 har jag också varit engagerad i föreningen Socialisten, som samlar medlemmar av såväl LO som Vänsterpartifamiljen och SAP. Socialisten strävar efter enhet i arbetarrörelsen och vill att rörelsen som helhet ska återuppta kampen för ett socialistiskt samhälle. Jag lockades av kombinationen av spetsen och bredden, som möjliggör att se saker utifrån hela klassens perspektiv. Det perspektivet vill jag ta med i programarbetet och synen på den socialistiska strategin i Sverige.


Som en blixt från klar himmel – hundratusentals tar över Tel Avivs gator.

Jag har ett starkt internationellt engagemang. Mitt hjärta slår i takt med proteströrelserna i Spanien, Grekland, Chile, Egypten, Israel osv.  Jag har jobbat mycket inom den latinamerikanska solidaritetsrörelsen, med särskild fokus på Venezuela. Bl.a. har jag varit inblandad i att arrangera en talarturné med en arbetare från en ockuperad fabrik i nämnda land. Han hann besöka tio orter och talade bl.a. på Vänsterpartiets Första Maj-firande i Stockholm och inför strejkande sjuksköterskor i Göteborg. Turnén finansierades helt av bidrag från olika delar av arbetar- och solidaritetsrörelsen.

Det internationella perspektivet och det långa perspektivet – rotad i historiska lärdomar och med blicken fäst mot framtiden – har stärkt min övertygelse om att en socialistisk samhällsomvandling är möjlig i vår tid.

I programkommissionen skulle jag vilja arbeta för ett återupplivande av en levande socialistisk strategi, som en serie konkreta lösningar på praktiska problem i dagens värld. Det behövs en konkret vision av de första stegen som behöver tas för att bryta kapitalets makt över samhällsutvecklingen. Vi ser nu hur maktlös politiken står inför kapitalismens logik. De krafter som har orsakat krisen tillåts att helt sätta dagordningen för politiken. Det förhållandet måste vändas på.

Här ser jag två avgörande punkter som möjliggör kapitalets makt över samhällsutvecklingen: greppet över såväl investeringsflödet som kreditgivningen. Det är en enorm maktkoncentration i en icke-vald minoritets händer, vilket är oförenligt med verklig demokrati. Därför menar jag att det är nödvändigt att dels använda det redan existerande statliga ägandet aktivt, men också församhälleliga de stora bankerna och storföretagen under demokratisk kontroll. Det är orimligt att samhället och medborgarna står maktlösa inför blinda marknadskrafter. Istället bör vi gemensamt diskutera och besluta om de breda dragen för ekonomins utveckling. En central roll för samhället är också nödvändig för att genomföra stora och viktiga satsningar på gröna jobb, som ofta kan vara kostsamma på kort sikt. Samhället behöver sätta sig i förarsätet.

I övrigt bör kooperativ och olika former för frivilligt samarbete – såsom exempelvis öppen programvara, fri delning och utveckling av kunskap osv. –  understödjas. Det finns många exempel som visar på kapaciteten hos människor när de går samman för gemensamma intressen. Här finns naturliga kopplingar till folkrörelsetraditionerna av frivilligt, kollektivt samarbete i form av allt från strejkfonder till studiecirklar. Att bryta kapitalets grepp över ekonomin är bara det första steget: socialismen måste byggas underifrån för att få kött på benen. Det behövs en konkret socialism i vardagen.

Vi behöver en stärkt offentlig sektor som genomgår en djupgående demokratisering. Det behövs en högkvalitativ gemensam välfärd just för att det är grunden till stödet för denna. Trots 90-talsnedskärningarna och de oerhörda försämringarna av det gemensamma är stödet stort för motstånd mot privatiseringar, avknoppningar osv.

Det ska vi ta med oss, men vi kan inte ses som de med en okritisk syn på den byråkratiserade gemensamma sektorn.  Det gemensamma kan också ses som ett bredare begrepp, som också inkluderar exempelvis de allmännyttiga bostäderna. Dessa har genom segregation, nedskärningar och undermåligt underhåll gått från att vara bostadsområden som ”alla” kan tänka sig att bo i till att bli reserverade för lägre skikt av arbetarklassen, och med en stor dominans av invandrare. Vårt försvar för det gemensamma måste vara offensivt och kritiskt på samma gång. Enbart ett försvar av den reellt existerande gemensamma sektorn räcker inte för att väcka folks entusiasm.

De här storslagna planerna kan vi inte genomföra på egen hand. Vi behöver en strategi för hur vi ska bygga allianser med socialdemokratiska gräsrötter, med hyresgäströrelsen, olika uppblossande lokala protestkampanjer och så vidare. Även om socialdemokratin är kraftigt stukad har den ännu en stark förankring inom breda folklager, särskilt bland LO-arbetare. Även om det är nödvändigt att på det nationella planet ingå allianser av olika slag för att besegra borgarna, måste vårt fokus vara på att bygga enhet underifrån.

Det behövs dels ett gemensamt arbete med radikala socialdemokratiska gräsrötter, men vi behöver också ha en långsiktig strategi av att försöka influera och attrahera socialdemokratiska arbetare. Folk tenderar att ha starka band till sina organisationer, därför är det helt fel ände att börja i att försöka dra folk bort ifrån sin naturliga miljö i arbetarrörelsen. Vårt fokus måste vara på verksamheten och politiken, vår metod gemensamt arbete och kamratliga diskussioner. Vår kompass behovet av enhet i arbetarrörelsen och den bredaste möjliga spridningen av socialistiska idéer. Målet en djupgående socialistisk samhällsomvandling genomförd av folkflertalet.

Hur vill jag då jobba om jag blir vald till programkommissionen? Den öppenhet vi har sett under partiledarprocessen ser jag som väldigt positiv. Det har också visat på det stora gensvar öppenheten får hos våra sympatisörer. Ökad öppenhet är nödvändigt för att skapa en dynamisk rörelse som kan utveckla en socialistisk strategi som varken är till för frasradikalism eller ständig uppskjutning i reformistisk anda, utan som syftar till konkreta steg att argumentera för i vardagen. Jag hoppas på spännande diskussion som leder fram till ett återuppväckande av en konkret socialistisk vision som en dagsfråga. Där har jag själv mycket att lära, men vill gärna vara med och bidra till diskussionen.

Det är vad jag har tänkt göra fram till partikongressen i januari. Fram tills dess har jag också tänkt att skriva om olika teoretiska och dagsaktuella ämnen. En socialistisk strategi behöver utvecklas i relation till de nyskapande och ständigt uppblossande kämpande rörelserna runt om i världen. Kapitalismens kris måste förvandlas till en offensiv för socialismen.

Erik Andersson, medlem i Vänsterpartiet Farsta

Kontakt: erik.t.andersson@gmail.com eller 0730-396942.

Annonser

3 thoughts on “Därför kandiderar jag till programkommissionen

  1. […] senare tid har jag, som kanske är bekant för somliga, beslutat att acceptera en nominering till Vänsterpartiets programkommission och tagit initiativ till en motion med trettiotalet underskrifter. Hittills har jag skrivit några […]

  2. […] bli vald så är förtroendet hedrande. Jag känner därmed att jag måste följa kamrat Anderssons exempel och skriva några rader om varför jag kandiderar och hur jag ser på […]

  3. […] har tidigare skrivit på den här bloggen om varför jag ställer upp till Vänsterpartiets programkommission. Den mest centrala frågan för mig är att vara med och göra socialismen konkret och rotad i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: