Hur kan vi bekämpa terrorismen?

Sammanhållning, solidaritet och att fortsätta leva våra liv som vanligt är väldigt viktigt för att minska terrorns skadeverkningar. Det ”IS” bedriver i väst är inget traditionellt krig – det finns inte en chans att de lyckas besegra något västland militärt.

Nej, de segrar de har hopp om att vinna befinner sig på ett annat plan: de vill att vi ska bli rädda och ändra våra levnadsmönster. Och de vill tvinga fram undantagstillstånd, stängda gränser och trakasserier mot muslimer. I sin tur vill de använda våra reaktioner som medel i sin propaganda för att sprida skräck och rekrytera nya terrorister. Så hur vi reagerar har betydelse. Därför kan det vara värt att sätta oss in i hur ”IS” vill att vi ska reagera.

I en uppmärksammad artikel i sitt engelskspråkiga propagandaorgan Dabiq har ”IS” lagt ut texten om vikten av att ”utrota gråzonen”. Vad innebär det? Enligt ”IS” världsbild är världen uppdelad mellan ”korsfararna” (de kristna), shiamuslimerna, de sekulära muslimerna m.fl. respektive ”IS” självutnämnda kalifat. Gråzonen de talar om består framförallt av andra religiösa muslimer som vill leva i samexistens med kristna, ateister, sekulära, andra muslimska trosriktningar m.fl och folk från de grupperna som också föredrar samexistens framför konflikt och krig.

Ett av de mest förhatliga exemplen på vilja till samlevnad som de lyfter fram är hur de islamiska samfunden i Frankrike har fördömt ”IS” massmord på fransk mark de senaste åren. 11-september-attackerna, skriver ”IS”, syftade till att utrota den här gråzonen, och de menar att den nästan lyckades åstadkomma det. De skriver också att de vill dra in världen i en krigssituation där det bara finns två läger, där muslimer tvingas välja mellan stigmatisering i väst eller att ansluta sig till ”IS” ”kalifat”.

Lyckligtvis kommer de aldrig komma i närheten av att åstadkomma en sådan situation – ”IS” är på väg mot förödmjukande nederlag i Mosul och Raqqa – men det är avgörande att bekämpa dem på ett effektivt sätt och inte spela med i deras spel. Men tyvärr har de redan åstadkommit en del på den fronten – det växande hatet mot muslimer gläder dem definitivt.

Liksom det är avgörande att i kampen mot ”IS” i Syrien och Irak inte göda etnisk och religiös splittring är det även oerhört viktigt här i väst. En önskan är att vi lär oss något av de syriska kurdernas beslutsamma strävan att bekämpa splittring med gemenskap. ”IS” kan inte besegras bara med sammanhållning och ett stilla sinne. De måste besegras militärt. Men även den militära kampen mot ”IS” kräver en politisk strategi. Att verka för sammanhållning och att militärt utplåna ”IS” hänger oupplösligt ihop.

Och vi behöver handfasta åtgärder för att bekämpa wahabbismen och salafismen, t.ex:

 

– Fängelse för ”återvändarna”. De är krigsförbrytare. Gärna återanpassning, men först ett rejält fängelsestraff.

– Slut på stödet till salafistiska och wahabbitiska rebeller i Mellanöstern. Slut på gullandet med gulfstaterna. Geopolitiska intressen får aldrig gå före oskyldiga människors säkerhet.
– Inga skattepengar till salafastiska och wahabbitiska samfund och organisationer i Sverige. 

– Slut på äventyrliga militära interventioner och påeldande av destruktiva inbördeskrig. Irakkriget har orsakat oerhört mycket lidande för oskyldiga människor. Det öppnade vägen för ett blodigt inbördeskrig som i mångt och mycket skapade det monster som vi kallar ”IS”. Att starta eller elda på krig utan en plan för hur man ska få slut på dem eller vad för samhälle som ska resa sig ur dess aska är kriminell galenskap.
– Stöd till YPG/YPJ och Syriska Demokratiska Styrkorna. Militärt understöd på deras villkor och hjälp i återuppbyggnaden av Rojava. Här kan det svenska stödet till ANC:s frihetskamp vara en källa till inspiration. 

Det behövs också ”indirekta” åtgärder, som inte främst syftar till att bekämpa terrorismen. Men även om en väldigt liten minoritet i vårt samhälle besmittas av terrorismens gift är det tydligt att terroristerna försöker utnyttja den skenande ojämlikheten och segregationen för att främja sin agenda. Några åtgärder som tillsammans med åtgärderna ovan skulle kunna indirekt underminera jihadisternas förmåga att rekrytera vore exempelvis att:

– Ta itu med den absurda situationen där vi har enorma resurser i samhället och mängder av människor som vill jobba men ändå låter massarbetslösheten bita sig fast och välfärden gå på knäna. De senaste tjugo åren har Sverige blivit dubbelt så rikt. Låt oss totalrenovera Sverige tillsammans.
– Röja upp på arbetsmarknaden. Bort med osäkra anställningar. Stränga rättsliga åtgärder mot de som utnyttjar papperslösa och flyktingar med slavliknande löner och arbetsvillkor, ockerhyror osv. Använd arbetarrörelsens politiska makt för att ge fackföreningsrörelsen alla verktyg som behövs för att upprätthålla vettiga löner och villkor på arbetsmarknaden.
– Bryta segregationen och bekämpa ojämlikheten genom att förstatliga skolan och ersätta marknadstänket i skolsystemet med en styrning efter behov. Skjut till resurser så att lärarna får rimliga förutsättningar för att göra sitt jobb.
– Bygga en miljon bostäder på tio år med fokus på billiga hyresrätter. Blanda upplåtelseformerna för att bryta segregationen.

De här åtgärderna syftar självklart inte främst till att bekämpa terrorismen, men de skulle indirekt underlätta kampen mot den. Genomförandet av ovanstående åtgärder skulle förena människor i bygget av ett bättre Sverige, där vi möts på jobbet, på skolorna och i bostadsområdena. Det är dags att möta vår tids domedagsprofetior med en trotsig vägran att ge upp vår kamp för en bättre värld. En annan värld är inte bara möjlig utan även nödvändig.